31 januari, 2011

Här är bruksanvisningen till att bli vuxen!

Nu har jag tänkt lite igen.
Har försökt reda ut vad det egentligen är som gör oss till vuxna individer. Sammanfattningsvis tror jag man kan säga så här:

Den springande punkten är helt enkelt ens eget habitualtillstånd.

Först måste man definiera sitt habitualtillstånd. Det vill säga man behöver få full insikt i vad det utgörs av. Detta ägnar vissa ett helt liv åt att finna, medan andra tycks veta det redan från födseln.

Andra steget är att respektera det. Om man utgår från något annat habitualtillstånd siktar man helt fel och riskerar därmed att landa alldeles åt fanders. Inte särskilt lyckat.

Det tredje och slutgiltiga steget är att acceptera sitt habitualtillstånd. Man är vad man är och man blir det man blir. En del finputsning och anpassning skall givetvis eftersträvas under årens gång. Få är perfekta från början. Livet är dessutom föränderligt och allteftersom ändras förutsättningarna så att man tvingas göra ganska många uppdateringar.

Så...
Då kommer nästa fråga: Är JAG vuxen...?

Att se sanningen i vitögat

Jag är ett känslomässigt stenstod
Jag står bunden och fast
Jag har ett pansar men inget hjältemod
Jag kör på det som är enklast

Nu kan de sluta ge mig råd
Jag viker ändå av
Jag vill inte komma i onåd
Hos dem som allting gav

En strimma av säregenhet
Är just inget märkvärdigt
Men det är min stora hemlighet
Som gör det hela outhärdligt

Jag är ett känslomässigt stenstod
I allt som är underbart
Det krävs så mycket mer mod
Att se sanningen strålande klart

30 januari, 2011

Ett glädjesprång rakt in i framtiden

Det är en turbulent magma.
Det är en vårflod som inte går att hejda.
Den SKA inte hejdas! Den ska få forsa fram fritt. Söka nya vägar till spännande och intressanta platser.

Jag vill ge mig hän! Släppa hämningarna helt!
Bara vara.
Vara jag.

29 januari, 2011

Min hyllning till ett av de bästa orden!

(Tillägnas min kära pappa, som banade vägen.)

Det finns ett ord som ger makt
Det ordet är enkelt och så lätt sagt
Ett ord som skapar genier
Ett ord som alstrat kunskap i alla tider

Det finns ett ord som alla kan nyttja
Som auktoriteter ofta har skytt, ja
Ett ord som ger många svar
Inga frågetecken ska finnas kvar

Det finns ett ord som stöttar minnet
Som faktiskt gynnar hela sinnet
Detta ord är avgörande för varje barn
Men obekvämt för den som inte är van

Det finns ett ord på vilket man visdom kan bygga
Ett ord som gör oss osäkra men också trygga
Det ord som många lever kvar för
Ordet vi alla känner: "Varför?"

28 januari, 2011

Man FÅR lov att diskriminera!!

Det finns ju stark opinion mot att kläder görs av äkta päls. Visst?! Oftast handlar det väl om exempelvis detaljer, accessoarer och hela jackor.

Men skor, skärp och väskor får gärna vara av äkta skinn. För det ordas det inte alls särskilt mycket om.

Då drar jag slutsatsen att diskriminering är helt tillåtet i det här sammanhanget. Ett gulligt, ulligt pälsdjur som kanin eller räv är tabu att döda för skinnets skull. Men get och gris - då är det okej!

Nu är jag absolut ingen som förespråkar äkta päls, det är inte det jag vill säga.

Det jag ställer mig kritisk till är den inkonsekventa ståndpunkten.
Dubbelmoralen.

27 januari, 2011

När Djävulen tar över

Jag minns en gastroskopi som jag var med på under kandidattiden. Det är nog snudd på det absolut värsta jag varit med om!

Patienten var en kvinna, kanske i 50-årsåldern, helt igenom märkt av en långt skriden pancreascancer.  Och undersökningen var en situation som var så brutalt ovärdig för henne. Än idag kan jag höra hennes obehärskade skrik av smärta. Och gasavgången, de osmickrande luftljuden som ekade i rummet. Maken stod bredvid och försökte förtvivlat trösta medan hans tårar rann ohejdat. Läkare och sköterskor arbetade tyst och sammanbitet. De gjorde allt de kunde för patientens bästa.

Som den läkarstudent jag var, hade jag lärt mig att vara så osynlig som möjligt någonstans där i bakgrunden. Jag stod med blicken envist fäst vid bildskärmen. Jag svalde och svalde för att bli av med klumpen i halsen.

Och jag såg hur Djävulen fullkomligen hade tagit sin boning i patientens inre organ…

Livet kan vara så fruktansvärt grymt! Såna här upplevelser sätter verkligen perspektiv på saker och ting i ens tillvaro.

Då skäms man över sin egen självömkan som ibland gör sig gällande.

26 januari, 2011

Är grannen en hinduisk gud?

Just när man tror att man är vuxen nog att ha någorlunda kontroll över sin tillvaro, ja då överraskar man sig själv med nåt nytt! Som att tänka tankar man inte visste fanns. Eller vilja göra sånt som aldrig nånsin föresvävat en tidigare. Eller ifrågasätta det som man alltid tagit som självklarheter…

Och vem vet – en dag kanske man upptäcker en ny kroppsdel på sig själv. Eller man kanske inser att grannen faktiskt är en hinduisk gud.

Här gäller det att vara ödmjuk inför vad livet har att erbjuda!

Hitler och jag

Jag hade ett vikariat en gång på en röntgenavdelning. Vissa undersökningar utför man med hjälp av spakar på en instrumentpanel som finns bakom ett strålbeständigt skyddsglas. Med spakarna styr man röntgenapparaten. Jag fick göra en del sådana undersökningar på patienter.

Tänk dig nu en spenslig - mycket korrekt och distingerad - överläkare i medelåldern. Alla har en enorm respekt för honom. (Han presenterar sig själv som "Remiss-Hitler"...)
Och tänk dig att han sitter nersjunken i kontorsstolen vid sin dator. Han tittar upprymt på mig med pliriga ögon och försöker efterlikna en som frenetiskt spelar dataspel.

Han säger: ”Hur går det med traverserna, Zandra?!”
Eeeh… Va'?!
Jag som vikarierande
underläkare på Röntgen

Ha ha ha! Jag tyckte det var så himla sött!
Ja, radiologer är roliga...

25 januari, 2011

Om jag bara fick säga allt det där...

Det är ju egentligen sånt man ska hålla inne med. Tankar man inte ens borde låtsas som att de existerar. Som borde få leva kvar, ostörda i sin vardag. Väl förborgade i det där låsta rummet i ens djupaste inre.

Men ibland får man sig en släng av Tourettes tydligen och då kommer helt oförställda ord ut ur ens mun. Eller flödar genom fingrarna. Totalt avklädda och ogenerade sprids de ut i etern. De går bara inte att hejda. Det känns så underbart att få släppa dem fria.
Flyg!
Finn vägen hem!

Jag har lätt för att få den där slängen av det där syndromet.
Har jag märkt.

Hur var det nu med NATO?

Han har sin fyrtioelfte förkylning på ett halvår. Har han gjort en allmän nedrustning av immunförsvaret?! En omorganisation på samtliga lymfkörtelstationer? Eller nej, säg inte att han avskedat alla i hela T-cellstyrelsen!

Här krävs definitivt en utredning! Vi måste verkligen gå till botten med detta. Annars finns det faktiskt risk att viruset slår ut hela hjärnkontoret.

24 januari, 2011

Sex på fackspråk

Jag har ett förslag på en omnipotent behandling som jag tycker borde etableras i sjukvården. Kanske att den har allra störst plats inom psykiatrin. Diagnoser såsom ångest, oro, stresstillstånd, vissa typer av missbruk och somatoforma syndrom är kanske vad man tänker på först och främst. Men även andra sjukdomar och symtom i olika medicinska specialiteter kan vara avhjälpta - eller åtminstone lindras - med den här behandlingen.

Det är en helt naturlig metod som egentligen har tillämpats i alla världsåldrar. Ofta med mycket god effekt. En annan fördel är, att nästan alla över en viss ålder kan använda sig av den.

Det handlar om att frisätta vissa hormoner och vissa sekretoriska substanser genom både parasympatikus- och sympatikuspåslag i olika faser. Det inkluderar viss taktil hantering som kan utföras på olika sätt och i olika kroppsregioner. Lokus är företrädesvis oralt, mammalt och genitalt. Förstås kan även andra lokus vara aktuella men där måste man vara lyhörd för vårdtagarens preferenser.

CAVE! Det gäller dock att inte patientansvarig läkare är den som utför behandlingen! Detta kan inte nog understrykas. Det är nämligen inte tillåtet enligt svensk lag och kan medföra mycket olyckliga konsekvenser. Absolut värst är om patienten är i ett tillstånd där vederbörande saknar autonomi. Det är direkt kontraindicerat!

Undantag från den här regeln kan endast göras då läkaren och patienten utgörs av samma person. Då är det FULLT tillåtet. Ibland är det faktiskt att föredra.

Nä, då är det bara att skrida till verket! Ska nu försöka få tag i ansvarig på Socialstyrelsen för att diskutera denna alternativa behandlingsmetod. Återkommer med vidare besked.

23 januari, 2011

Läkaredens vara eller icke vara

Satt och funderade lite på Hippokrates ed. Läkareden alltså. Googlade och fann att läkare i Sverige har inte svurit ed sedan 1887.

På examensdagen blev vi uppropade en efter en och fick ställa oss på podiet längst fram i salen. Vi tog rektorn i hand och fick varsin upptryckt kopia av Hippokrates ed. Och jag minns jag tänkte att det kändes lite tomt att faktiskt inte få svära eden under den ceremonin.

Men när jag nu tänker efter, hade det ju bara blivit ett spel för gallerierna. Att svära läkareden handlade ju från början om att göra ett avtal med gudarna. Om du inte följer ditt åtagande bestraffas du av dem. För mig som är ateist hade det där varit rent hyckleri förstås. Dessutom en skymf mot de som faktiskt tror på högre makter.

Nej, då känns det som ett mer gångbart koncept så som studieplanen är utformad idag. Där Etik finns inbakat i undervisningen. Med ett gott komplement av medicinsk juridik. Resten är ju bara sunt förnuft.

Fast nog hade det varit en väldigt speciell känsla. Att stå där inför alla, under så högtidliga former, och lova dyrt och heligt att vara en duktig doktor. En bra start på en stundande yrkeskarriär!

22 januari, 2011

Augustimåne söker asyl

Mycket ska man se innan ögonen ramlar ur. Jag tror banne mig att augustimånen har försökt att få asyl i Januari! Jo-o då, jag såg det själv! Honom känner man ju igen väldigt väl: Stor, gul och lågt stående.

Fast det verkar som han fick avslag för han försvann väldigt fort. Eller så ångrade han sig bara. Jag hoppas i alla fall att hans ansökan blir godtagen i Maj istället. Tror han känner sig mer hemma där.


Kan man bekämpa brott med matematik?

Det sägs att ombyte förnöjer. Å andra sidan kan man få för mycket av det goda. Då hävdas det att lagom är bäst. Att man bör sträva efter någon form av jämvikt och kontinuitet.

Men när upplever man att kontinuitet övergår i monotoni? Var går gränsen? Finns det någon tillämpbar formel som beskriver hur lång tids steady state som genererar den känslan? Är det gränsvärden vi talar om? Och vilka storheter måste ingå? Dagsform kanske? Koncentrationen av endogena substanser? Arv och Miljö? Frekvens av cerebral input? Tid fram till semester?

Högst relevanta frågor ur ett samhällspolitiskt och nationalekonomiskt perspektiv! För med svaren skulle man kunna hjälpa många att undgå ett tillstånd av tristess. Och med decimerad tristess bland individerna i samhället, borde en hel del kriminella gärningar kunna undvikas.

Eller...?
JAG tror det.
Mer matematik åt folket!

Matlagning på latin

Nä, men om man skulle ta och laga till lite musculus psoas major på rangifer tarandus... Skulle inte vara så dumt, faktiskt.

21 januari, 2011

Vad mer finns det?!

Otillräckligheten låter sig inte glömmas. Anmäler sin närvaro som en mistlur över Kattegatt. Optimismen och kämparglöden repellerar mot ett själsligt magnetfält. Men självsuggestionen står emot med oförklarlig urkraft och cirkeln bryts. Lägesenergin övergår i rörelseenergi. Värme avges. Känner den le mot mig! Och otillräckligheten negligeras. Åter för en stund...

Fast ibland står jag bara kvar och väntar. På leveransen av den optimala ackumulatorn.

Köra Lamborghini

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Det är som att köra Lamborghini i Arvika.
Kan man ju tycka...

Blodfylld, amatörmässig insats

En patient jag hade på en vårdcentral en gång, ville få ett aterom bortopererat. Och den typen av kirurgi går jag verkligen igång på! Ateromet satt i hårbotten bak på huvudet. Hennes frisör hade klagat.

Överentusiastisk bedövade jag området och satte skalpellen i huvudet på patienten. Jag klämde och tryckte och snittade en stund, och kunde till slut sy ihop eländet också. Allt gick som smort!

Men sen... När hon reste sig upp. DÅ var hon snygg! Hela nackpartiet var alldeles genomdränkt av blod. De långa hårtestarna där bak var fullkomligt ihopsmetade och stod rätt ut av de stela koaglerna! Hon såg helfestlig ut. Nånting i stil med den siste mohikanens fru.

Jag hör mig själv säga: "Oj, du har lite blod där i håret....".
Jamen jahaaaa!! DET syntes ju nästan inte.

Hon log. Hon fick hjälp av en sköterska sen att tvätta av sig i sköljrummet.

Nybörjarklantighet! Efter den givande incidenten använder jag typ dubbla op-dukar. Och jag bäddar numer in halva patienten i kompresser och plastförkläden. Bara för säkerhets skull, alltså.
Men ärret blev fint! Det konstaterades när jag träffade henne ett tag senare.

En annan gång ska jag berätta om när jag fick äran att klippa bort livmodern på en patient...

20 januari, 2011

En liten säkerhetsåtgärd...

Jag hade nu tänkt söka upp Djävulens advokat. Jag måste få gå igenom Murphys lag med expertisen! Jag tror nämligen att det är en del paragrafer som skulle behöva ändras. Tycker att de känns förlegade faktiskt. Kanske några skulle behöva läggas till också?

Oåterkalleligt

De dissekerar vasst och urskiljningslöst
Distala delar går i atresi
Ett irreversibelt tillstånd
Som de aldrig får insikt i

19 januari, 2011

Welcome to Refinery of Expectations! This is my home!

Välkommen ska du vara till Förväntningarnas Raffinaderi! Här bor jag!

Här öppnar Leendets ljus dörren för dig. Här blir du bjuden på förväntningar kryddade av stark förhoppning. Så häll gärna upp ett glas Aqua Carpe Diem att dricka till. Ibland fastnar gråten i flaskhalsen, men då är det bara att skaka om ordentligt så löser det sig. Jo, ta några sprödbakade dagdrömmar till efterrätt också.

Och här - här kan du sätta dig tillrätta i framtidsfåtöljen och se på Filmen om mitt liv som förvirrad. Som sällskap har du den ständigt kritiserande beteenderecensenten. Tryggheten brukar också vara där. Han tar vakthundarna i sitt knä och stryker dem medhårs.

I källaren spelar prestationsångesten sin musik med hög volym. Ibland så att det vibrerar i hela huset. Men här finns välutvecklad skyddsutrustning om du skulle behöva någon gång. Jag har en hobbyverkstad där nere också, förresten. Där slipar jag ständigt på ödmjukheten, vänligheten och toleransen. Sen gör jag smycken av dem, både till mig själv och andra.

På Minnenas Vind står tonvis med kartonger fyllda av erfarenheter. Kanske att jag inte borde sparat alla, men vissa är så tunga att jag inte orkar flytta på dem...

Och här är relaxavdelningen. Jag rekommenderar särskilt balsamet för själen! Det innehåller både mjukgörande och hoppingivande substanser. Men var försiktig! Avloppet brukar proppas igen av snillrika nystan med pessimism.  

Men det här lilla rummet bör du undvika. Där finns bara vakuum. Det var länge sedan jag slutade försöka möblera där.

I biblioteket här till vänster kan du läsa Lyckans memoarer och hyllorna är fulla av glädjekalkyler. Bara du aktar lådan här med frustrationsregistret! Ibland blir den överfull och rasar ner nämligen.

Och här har du husets hjärta! Men det är bara till för en väldigt speciell och närstående person. Det är bara han som har nyckeln in dit.

Ja, det var väl i princip allt.
I den här byggnaden.
För det finns fler hus på min mark. Men dem får vi ta nästa gång du kommer på besök.

Bloggpremiär. Fast ändå inte.

Det där med bloggande har varit en hemlig värld för mig. Jag har inte ens brytt mig om att utforska den. För vem skulle egentligen vara intresserad av MINA tankar och funderingar?!

Så tänkte jag. Tills jag insåg att hela Facebook är inget annat än en enda bloggorgie! Och där har jag ju tvingat på folk mina filosofiska frågeställningar och konstateranden för glatta livet.

Så då kör jag!
Här och nu.