Drömde att jag sydde en klänning. Den var jätteful. Sen sydde jag en klänning till. Den var lika ful den. Men det konstiga är att i drömmen tyckte jag att de var alldeles fantastiskt snygga! Jag var verkligen belåten med mina alster.
Vad ÄR det egentligen för en liten filur där inne i hjärnan som är vår drömkusk? Som gör att man kan tycka så diametralt olika i drömmarnas värld jämfört med i vaket tillstånd.
Hade allas vår Sigmund Freud trots allt en väl grundad poäng i sin övertygelse? Eller är det bara hjärnan som inte kan strukturera upp allt på ett optimalt sätt. Eller intalar man sig bara att man har en viss synpunkt, helt och hållet styrt av de sociala normer som influerar en dagligen?
Eller är jag schizofren?!

Drömmarna är helt enkelt kroppens sätt att städa på Hjärnkontoret.
SvaraRaderaLite grand som om du varje vecka städar ur kyl, frys och skafferi. Du slänger ner rubbet i ebn kastrull eller stekpanna och fräser ihop det till en enda pytt i panna.
För det mesta blir det förmodligen fullkomligt vämjeligt, men någon enstaka gång kan det bli riktigt bra.
På samma sätt kan man ju faktiskt ibland ha ganska sköna drömmar, eller i alla fall korta sekvenser av dem.
För övrigt kan man notera att man -- som tur är -- inte kommer ihåg några andra drömmar än de man har när man råkar bli väckt. Så det mesta av hjärnpytten hamnar direkt på komposten utan att ens ha smakats av.