27 maj, 2011

Idéklimat: Kalahari

Ja, så har jag drabbats av skrivkramp...
I vissa vetenskapliga världar betyder det att de där receptorernas koncentration har förändrats. I min värld betyder det mest att koncentrationen har förändrats. Basta ya.



26 maj, 2011

Miljoner svenskar x flera


Typ 80 % av Sveriges befolkning bor inte i Stockholmsområdet.
Tänkte bara säga det.


25 maj, 2011

Så lätt att falla för frestelserna!!

Nu har det hänt igen! Trots outrättat ärende blev min väska helt pateeetiskt tung! Hur går det egentligen till?! Det skulle jag gärna vilja ha reda på.

(Förresten såg jag nog hur damerna bakom lånedisken drog en lättnadens suck när jag traskade ut i eftermiddagssolen.)

24 maj, 2011

Jag har inte tid att kicka butts!

Livets backar och platåerna däremellan. Dem kände man ju till. Men man har ju fattat nu, att inte alla platåer är till för att stannas på. De är bara mötesplatser i våra gemensamma sfärsegment. Där vi hämtar andan en stund för att sen kunna fortsätta grasserandet i berg- och dalbanan.

Och så har vi ju de där platåerna man över huvud taget inte är välkommen på. Där du fotas undan med huvudet före! Innan du ens hunnit säga nåt freudianskt. Pang, bara! Just när du sjunkit ner i fåtöljen för att ta dig en välförtjänt kopp te.

Ja, jävlar i min låda minsann. Här gäller det att vara vaksam.

Men JAG är i alla fall inte den som tänker slåss med fötterna. Eller mota bort uttröttade klättrare vad det lider. För jag har nog att göra med att slicka mina sår på rumpan och att få alla jacken i pannan suturerade.

23 maj, 2011

Doktorera eller inte doktorera...?

Ja, men att, eeh... så har jag kommit fram till följande:
Nä, jag ska inte forska. Inte idag heller, nej.

22 maj, 2011

Vem vill egentligen ha harmoni?

Bruset du hör är intighetens röst
Den ockuperar ankomsthallen i ditt sargade bröst
Alla de olika språk som förut klingade högt
Har ersatts av ljud du aldrig tidigare mött

Om vådan av harmoni blir du nu upplyst
Om begrundan, som sin egen storhet inhyst
De ord som du förr blev hög utav
Är som bortblåsta i denna ljusa grav

Men de säger att var sak har sin tid
Vad hjälper det, när du ändå inte kan ta strid?
Så du lyssnar på intighetens monolog
Och undrar om detta blir din nya drog






(Fotnot: För att undvika eventuella missförstånd vill jag poängtera
 att detta INTE handlar om drogmissbruk i dess rätta bemärkelse.)


20 maj, 2011

Utefter "De dolda instegens stig"

Nu är den stängd. Ordentligt reglad och låst. Den lilla ingången som ibland är ett enormt, ohöljt gap. Den är förbommad. Men bara vetskapen om vad som finns där innanför, ligger som en kliande hårboll i mitt medvetande. Den vetskapen hittar jag fastbunden på överraskande ställen. När som helst. Hur som helst.

Midnight sun (Finnmarksvidda, Norway)
Det är med skepsis och viss tvekan jag ser, att det nu är fritt och öppet. Kav lugnt. Solens spegelbild visar ofragmenterat upp sig. Ett homogent ljus med destination framtid sätter fart i min närvaro. "Kom!", säger det. "Här finns inget mer att hämta. Har aldrig gjort. Du måste söka rätt på det som kan försvinna, förloras och förgås!"

Så tar jag den framsträckta handen och låter mig ledsagas en bit. Sedan är det min tur att ta vid, för då står jag ensam på stigen igen. I skydd av träden kan inget nå mig. Men vis av erfarenhet vet jag, att det som finns djupt där inne, har alltför många dolda insteg.


18 maj, 2011

Jag ska INTE jobba inom vården!

Vad vill du bli när du blir stor?

När jag var 10 år fanns det bara ett självskrivet svar: Sångerska, så klart! Carola. Jag vill bli EXAKT som Carola!

När jag var 15 år hade jag sett "Nyckeln till framgång" med Michael J Fox i huvudrollen. Då var svaret på frågan: Business woman, definitivt. Åååååh, vad jag ville trippa fram på höga klackar och bära figursydda kavajer och slimmade kjolar!

Vid 18 års ålder tyckte jag att jag lika gärna kunde gå och dö. För med mina 165 cm över havet kunde jag ju aldrig bli supermodell! Livet var slut. Och det fanns ju INGEN som var så jävla ful som jag. Så vanskapt, missbildad och hopplös!

Så blev jag klar med gymnasiet. Men hade inte den blekaste aning om vad jag ville bli. Då gjorde jag som vilken annan negativ tjugoåring som helst skulle ha gjort. Jag listade upp vad jag INTE ville jobba med när jag blev stor:
1) Datorer
2) Nånting inom vården.
Punkt, slut.

Idag är jag i alla fall tacksam för att jag inte hade bråttom att bestämma mig. Det dröjde ytterligare ett antal år, innan det gick upp för mig att det var läkare jag ville bli. Ironiskt nog. Det valet har jag (som sagt) inte ångrat en sekund.

Förresten - beträffande min sångkarriär, behöver världen ändå ingen ny Carola. Det jobbet sköter hon så bra själv, tycker jag. Så det var ju tur.



16 maj, 2011

Hur får man ihop hela humörekvationen?

Nu har jag funderat igen. Eller som min far säger när han spelar poker: "Nu har jag räknat och dividerat":

Smärtans och lidandets densitet avtar med antalet ord som tydligt beskriver den. Direkt omvänt förhållande råder när det gäller glädjens densitet. Fast i dessa ekvationer finns också faktorerna a, b, c, ... , n som utgörs av olika materiella ting. Typ såsom tillgång på mat, alkohol, sex och torra kläder. Även värme kan vara avgörande. Alltifrån fysiologisk värme, till kemisk, fysikalisk och psykologisk värme. Och vad det nu finns för olika varianter.

Eller så är smärta och glädje bara ett uttryck för vårt överjags tillkortakommanden. Kanske är det vår egen ironis självbevarelsedrift som talar? Eller en nedärvd nihilistisk överlevnadsinstinkt, som genererar mer eller mindre kraftiga känslostormar.

Oavsett hur allting förhåller sig sinsemellan, är det ganska trist att vara ledsen. Och minst lika roligt att få vara glad. Med det låter jag mig nöja för stunden.

Men gladast är nog ändå räven.




15 maj, 2011

Secretly in love...

Jag har en hemlighet. Precis som en liten treåring håller jag den hårt i min knutna hand. Ibland kan jag inte tänka på annat. Då vill jag öppna handen och blotta det vackra för omvärlden. Då vill jag sjunga för allt jag är värd och låta budskapet spridas med vinden.

Men om nån råkar komma för nära, gömmer jag handen diskret bakom ryggen. Ingen får nämligen veta.

För jag har en hemlighet. Den hemligheten är en fantasi. En dröm om tvåsamhet i enskildhet. Om förtroliga ord viskade i all innerlighet. Om ögon som kan se vårt fördolda och förena det med vårt uppenbara. En dröm om att få förvalta ekot av känslorna. En vidunderlig dröm av evighetens dignitet.

Ja, jag har den vackraste av hemligheter.
Och den hemligheten är du.


13 maj, 2011

En vägg full av färgade celler? Ja, tack!

Doktoranden har delat med sig av sina fantastiska bilder. När jag läste inlägget om konfokalmikroskopi, kom jag att tänka på histologikursen. Jag ÄLSKADE den kursen! Framför allt mikroskoperandet. Jag kunde lätt sitta i flera timmar och studera tjusiga cellpreparat i regnbågens alla färger. Då drömde jag också om att ha en vägg full med dessa konstnärliga alster, i gigantiska tavelformat. Ooooh, så snyggt det hade varit!

Ett tag funderade jag allvarligt på att bli patolog. Men det skulle aldrig funka. Alla som har lätt-triggad åksjuka, förstår vad jag menar.


Bilden hämtad från doktorandtankar.blogspot.com

10 maj, 2011

En natt på BB

Jag stod och försökte ta in hela situationen. Försökte lära mig så mycket som möjligt av det som mina kandidatögon såg. Jag lyssnade på barnmorskans uppmuntrande ord till kvinnan i sängen. Såg på den blivande pappan, som höll sin frus hand och strök henne över pannan ibland.

Men mitt i all smärta, förtvivlan och alla skrik fanns en lycka. En lycka som inte var min.

Strax var uppståndelsen över och vi lämnade paret ensamma med det lilla underverket. Själv låste jag in mig på en toalett. Brydde mig inte om att tända lampan. Jag lutade huvudet mot dörren och grät.

09 maj, 2011

Snälla, låt mig få vara med!

Det är faktiskt samma färg på den här sidan. Bara en lite annorlunda nyans.

Förresten är det inte ens en annan sida! Det är bara lite längre bort. Så varför kan inte jag också få vara med?


08 maj, 2011

Under en gulnad furuhimmel


Nu ligger jag här igen och irrar med blicken. Över strukturer jag glodde sönder för flera världsåldrar sedan. Här under den gulnade furuhimlen finns alla vålnader kvar. Jag är tillbaka och de är ute efter mig. Nu äntligen förstår jag. Nu fattar jag, att här är deras högborg.

De har väntat. Väntat tålmodigt.

Men jag är stark nu. Ser tvärs igenom dem och skrattar åt deras fåfänga försök. Sejdandet har ingen verkan på mig mer. Inte har jag tänkt lära mig deras sång! "Stick och brinn!"


02 maj, 2011

Min inskränkta hjärna fick bakläxa

Införa muslimsk helgdag i Sverige? Då skrek min bakåtsträvande gen: "Men varför då?!"

Fast reflexmässigt var jag tvungen att ifrågasätta min trångsynthet. Dels vill jag absolut ta avstånd från den medeltida inställningen att det bara finns EN religion. Som man dessutom ska pådyvla andra. Dels tycker jag ju att det är helt fel att bara VISSA svenskar ska ha helg på just SINA högtidsdagar.

För egen del måste jag säga, att vi lika gärna kan fira vilken religions helgdag som helst. Alla har de samma värde för min ateistiska ståndpunkt.

Så inför ni på! Jag är inte den som vill stå i vägen för lite extra ledighet. Oavsett syftet.