24 juni, 2011

Shakespeare - my ass!

Äntligen!!! Midsommarafton!! Smågrodor runt en skev lövad stång, glåmig fisk i ättika, snålblåst och regnskurar, trivselfascism i långa banor, trängsel i naturhamnarna, folk som super sig drängfulla som aldrig annars, och skrålar i högan sky om nån "Hela" som går. Och allt har vänt igen och det går mot mörkare tider.

Jag tycker om idén att fira sommarens ankomst och de långa, ljusa dagarna. Jag tycker om att folk är glada och bekymmerslösa - om än bara för en liten stund. Jag tycker om att höra fågelkvittret och känna lukten av vilda blommor. Jag vill sitta på en bohusklippa med hans armar om mig. Och jag vill se den eldgula nattsolen gå ner över ett krusigt västkusthav.

Äntligen. Midsommarafton.




23 juni, 2011

Goddag, herr Social Fobi!

Med ateromstanken kvar i näsan trotsade jag min sociala fobi. Åt nämligen lunch med mina kollegor idag. Fick lite insajd infårmejschön om flygande landsförrädare och om romer - superintressant! Men min sociala fobi ska nog få dominera mina raster ett tag till.

And now: Back to business!

19 juni, 2011

Mina dagar som plastikkirurg

Hibiscrub och Carbocaindusch,
adrenalin och svart tusch.
Detta höll jag på med härom dan.
Plus en och annan trevägskran.

Jag assisterade en skicklig kirurg i op-salen
Medan sköterskan tog till kallprat-arsenalen.
Patienten kunde gå hem senare under dagen
Och var inte ens det minsta tagen.

Mötte idel nöjda patienter på återbesök
Inga buttra miner, såna går bara upp i rök.
Plastikkirurgin har sina fördelar, helt klart
Så dit återvänder jag gärna tämligen snart!
Bland annat åderbråckskirurgi stod på schemat.


(Tack alla på My Doctor i Umeå för ett fantastiskt bemötande, för supergott fika och för allting annat! /Zandra)

16 juni, 2011

Illamående på ett annat vis

Mina mentala kräkningar, cerebral vomering - är det tårarna det, eller...?


Tack finaste Therese för din fantastiska
bild som jag har fått låna!! 


14 juni, 2011

Lång tid som är kort som är lång.

En torsdag har sällan varit så långt borta.
Två nätter har sällan varit så många.

Inget är som väntans tider. Och då är inte det POSITIVT menat.
Det är nu det ska vara nu! Annars får det nästan vara.



12 juni, 2011

På mp3-spelarjakt!


Min mp3-spelare har av nån anledning kidnappat mina bästa hörlurar och håller dem som gisslan. Men dum i huvudet som han är, den lilla apparatjäveln, har han glömt berätta var han befinner sig!


09 juni, 2011

The Daughter of Average Svenssons...

En liter fil på Konsum, en huvudvärk, en blöt hund, en hudspricka i stortån, en blöt kjol (efter att på typ Baywatch-vis ha jagat ikapp den blöta hunden, som idkade olovlig jakt av sjöfågel vid stranden) och en klockradio med blinkande display.

Min junikväll är snart slut. Och fortfarande har ingen hört av sig och berättat att jag blivit draftad till ett hemligt experiment. Eller något annat sånt där spännande.

I am the Daughter of Average Svenssons. Även idag. Och förmodligen även imorgon.

Allis jagar även sånt som Allemansrätten inte är så
noga med. T ex mastodontpinnar, bollar och diverse bugs.

I'm alive!

Precis som den dag jag har pendlat mellan astronomiska höjder och stillahavsdjup, och slutligen landar nånstans däremellan. Och får somna med midnattsljuset som vaggvisa.

Det är då jag känner att jag lever.


Tala till mig innan det är för sent!

Tala till mig. Tala till det omöjligas tvehågsenhet. Säg dina ord, säg allt som behövs innan du ångrar. Innan det för alltid är fast i smutsgula klors grepp.

Intentionerna med dissociativ prägel förtydligar redan dagens ändamål. Utan saknad görs alla nödvändiga framtidsavkall. Mest i smyg. Vi trotsar motbjudande instruktioner som konstruerats i överpretentiösa avsikters namn. Det är inte värt det. Det KAN inte vara värt det. 

Tala till mig. Tala högt och tydligt. Tala tills måttfullheten ringer i sin tidlösa klocka. Tills fattig blir rik och rik blir dömd. Dömd för det som någon annan inte har. Dömd förevigt, förevigt dömd.

Tala nu! Tala till den som bara har stumma ord. Till den som vill, vågar och kan men inte vet. Eller vet, kan och vågar men inte vill. För det måste ske. Det måste ske NU! 

Asystoli.
Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip...