27 juli, 2011

Livet på vårdcentralen är en dans på rosor!!!

Det roligaste är när man kan lura sig själv. Och det roligaste är när det visar sig att man är vansinnigt lättlurad.

Att diktera besöksanteckningar är den tumme som har suttit allra, allra hårdast fast i ändalykten på mig. Men jag har ÄNTLIGEN hittat ett koncept som funkar!! Tummen är fri. ("Jag ser ljuset!!") Och plötsligt blev livet på vårdcentralen som en dans på rosor igen.

Jäääj!

(Vinter... Jo, jag vet. Men hittade ingen annan bild på
mig som speglar min sinnesstämning bättre just nu.)

23 juli, 2011

Måste visa sympati med de bombdrabbade!

Man blir ledsen, arg, förtvivlad och förbannad när folk dör i bombattentat och massakrar! Det är fruktansvärt att den risken ska behöva finnas över huvud taget! Det kan tydligen hända dig, det kan hända mig, det kan hända grannen.

I såna krislägen visar det sig hur goda människor är i själ och hjärta. Man vill hedra de som blivit utsatta för bombdåd och massmord. Vi måste ta hand om varandra och värna om varandra. Alla har lika värde och ingen förtjänar sådana hemska öden. Facebook-grupper skapas om att tända ljus för de döda och man fixar nya profilbilder med landsflagga på. Allt för att visa hur mycket man bryr sig om sina medmänniskor.

Hur är det nu igen Indiens flagga ser ut...? Jag vill visa min sympati för invånarna i Bombay för det som hände den 13 juli i år. De 21 döda och de 300 skadade. Och hur ser Nordsudans flagga ut? Det har ju pågått en massavrättning av civila där nyligen. För att inte tala om i Pakistan och Afghanistan...

Bombay, 13/7 2011

19 juli, 2011

Här i det tysta, i lögnens land

Det är då jag lägger det på trappan. Utanför den ståtligaste dörren jag kan hitta. För hos mig hör det ju inte hemma. Nu är det demolerat av hänsynslösa fötter. Till oigenkännlighet. Till osynlighet.

Det är här jag är. I det tysta. I Tillitens land. Och de drar en lättnadens suck. En suck för fallet ner. Aldrig för stigningen upp. "Nu har jag det! Nu har jag det här igen, minsann!" Men genom glädjens tårar ser jag bara ryggar. Och de förblir orörliga. Det är fortfarande ingen som hör.

Här, i det tysta. I Lögnens land.

16 juli, 2011

Konsthistoria tar vid där loppisar slutar

Alltid lika förvånande när man överraskar sig själv med en ny hobby. Min hobby of the month har nu (paradoxalt länge) varit loppisar. Ja, herregud...

Jodå. Jajemensan. Föraktfulla rynkor på näsan är nu utbytta mot taveldamm från 50-talet och en hel del mögelsporer. I nysilverbrickor, avlagda matbestick och kromat kitsch, reflekteras habegär i hamsterns tecken. Och fnysandet över gammal "skit" har övergått till vördnadsfull begrundan över 1900-talspatina.

(Men jag vore inte jag, om det inte fanns dubbel uppsättning våtservetter och Alcogel i mitt handskfack.)

Augusti månads hobby blir förmodligen svensk konsthistoria. Premiären är faktiskt redan överstånden, om jag ska vara ärlig. Dessutom dök en ny och ovan frågeställning upp i mitt underskattade huvud: "Var kan jag hitta en tjusig guldig ram till mitt favoritloppisfynd (en illröd helvetestavla)?

Så-att-eeeh... Snart börjar akt 2.

11 juli, 2011

Meddelande till den som undrar!

Bara så ni inte tror att jag har drunknat under alla badmadrasser och simdynor och båtskrov och skrattmåsar...


Lägg till bildtext