28 augusti, 2013

Viktiga insikter som kommer plötsligt

Två viktiga konstateranden idag.

Nr 1: Japp. Nu kan vintern komma. För nu har de satt upp de orangea snöstolparna utefter vägarna i stan. Kul.

Och nr 2 (efter lite flaxande med pinnarna vid trumsetet i studion): Jag är fortfarande ingen trummistalang. Nån sån där som... Ja, liksom bara väntar på att bli upptäckt, om ni förstår. Lite Askunge-oväntat. Men helt okej för mig att inte bli batterist. Kan leva med det. Verkligen.

Jag är riktigt nöjd med konklusionerna idag. Nu kan jag somna med ro i kroppen.


01 augusti, 2013

Var hälsad, förrädiska 40-årskris!

Var på rymmen idag. No smallpjupps och no storpjupps. Bara jag och skellefteborna. Kanske turister och hemvändare också, vad vet jag.

Damen på Kicks gjorde skäl för namnet och gav mig en riktig kick faktiskt. Fast hon visste inte om det. Men just så här när 40-årskrisen river som allra värst med sina äckelmariga klor, satt den riktigt fint. Ja, alltså kicken dårå. Fast jag sa ändå nej tack till erbjudandet om lyxkrämprover. "Ingen idé att kasta pärlor för svin" sa jag och förklarade att min hy aldrig har varit nå' vacker, och inte kommer den bli det heller. Sorry, inga 500-kronorskrämer idag heller. Och sorry igen, inte ens om du skickar med alla de där serum-tjafsen och cleansing-kladden på köpet heller.

Fyrtioårskris. Jodå, så att eeeeh... Nu börjar man förstå sig på de där manövrarna framför spegeln, som går ut på att släta ut huden över kinderna och pannan. Och aldrig har man väl synat porerna på så nära håll förut. Alla tonårstidens drömmar och visioner ska nu utvärderas. Så här i halvtid liksom. Tydligen. Det finns visst en inneboende kraft för sånt. Och tid tar det. Och energi. Det knasiga är att hur man än vänder och vrider på sitt facit, kan man inte med säkerhet säga om det är helt korrekt.

Kan jag få ett liv till, tack! Den där backpacksresan ska klämmas in där helst. Och tiden från student till utexaminerad MD får gärna vara kortare. (Sidospår göre sig icke besvär!) Ja, läkare blir det i nästa liv också, for sure. Kvalitetstid med min lillebror - japp, måste också ökas på. Och så förstås alla bisysslor som miljardär, med eget jetplan, lyxkryssare samt minst en fastighet på varje kontinent. (Polerna undantaget. Jo, Norrland får också ursäkta men nästa gång väljer jag nåt annat. Snöröjning och minusgrader är helt klart överskattat.)

Lycka. Visst är det vad som eftersträvas? Det som konkurrerar ut alla andra tre-önskningar-från-anden-alternativ. Men hur 17 vet man vad som gör en lycklig? Även nästa år? Än mindre om 10-20 år!

Alla som har ett levande intellekt bakom ögonbrynen, genomgår ständiga förändringar. Uppgraderar liksom sina preferenser och premisser löpande. Hej å hå bara. Så flexibilitet är en stor dygd. Har man det, och coctailar ihop med en stoooor slatt optimism, så kan man nog håva in sin lycka. Lite titt som tätt.

Är konceptet fyrtioårskris egentligen en typ av lyckokris...?